Häromdagen skulle jag byta blandare till duschen i badrummet. En normalt sett enkel sak skulle jag påstå. Två muttrar bort, ta den den gamla blandaren och trycka dit den nya samt skruva åt. Om det inte var så att den gamla kopplingen gick sönder. Jag hade stängt av vattnet i huset. De flesta saker som har vatten har egna ballofixer (avstängningsventiler) dock ej duschen. Därav avstängning av allt vatten. När nu blandaren inte gick att skruva dit igen så började jag skruva på mig istället.. Ringde ”min” rörmokare som förklarade att det inte nödvändigtvis var enkelt att fixa. Han skulle komma morgonen därpå och kika på det. Men, va… han jag säga.. Ska vi vara utan vatten i kväll och i natt. Ja, svarade han bara och ” vi ses i morgon”.
När man är van vid att alltid ha tillgång till vatten hemma så blir det en stor omställning när det inte finns. Att vara ute i skogen utan vatten är en helt annan sak, då är man förberedd på det. Jag hade min 20 liters dunk som jag gick till grannen och fyllde. Därefter matlagning. Vet inte hur många gånger jag var på kökskranen för att ta lite vatten som inte fanns där. Två toaletter med snålspolning innebär att vi har ca 4 spolningar innan vattnet tar slut i cisternen. Jag förberedde med en vattenkanna för att kunna spola.
Dagen efter kom vår röris som utlovat i alla fall, och istället för att uttrycka sig i termer som ”jag ska titta på det” så lät det som att hna faktiskt skulle fixa problemet där och då. En timme senare där 40 minuter bestod i att han åkte iväg och hämtade en bottenplatta, så var felet åtgärdat och den nya blandaren satt på plats.
Hela den dagen kändes det som att jag firade vattnets återkomst och jag lärde mig hur glada vi skall vara att det finns vatten i kranarna.
